Familjen Nancke består utav 5 familjemedlemmar. Mamma Karin -64, pappa Kennet -58, Cecilia -91, William -02 och Jonas -89. Vi bor på Gården ”Stora Hattran” som ligger centralt belägen, ca 1 mil utanför Eskilstuna.
Jag (Cecilia) har ridit sedan barnsben, då jag började på ridskola med vanlig ponny i Stockholmstrakterna. Där fick jag en bra grund för hästar och ridning, fick sedan min egen hopp- ponny, en welsh sektion B, år 2001. Där for jag runt på träningar och tävlingar för fullt, släpade med mig mamma, pappa samt min nyfödda lillebror William överallt. Jag lärde mig mer och mer för varje dag tills det blev dags att byta häst. I samband med detta blev jag nyfiken på just islandshästen, eftersom min mamma redan hade en islandshäst som hon köpte år 2000 utav Helene Blom.
Jag började med att prova mammas häst, Vösk frá Blesastödum, där fastnade jag! Vart tog dem andra växlarna vägen på min egen häst?? Tänkte jag. Jag började sedan så smått gå över på islandshästar. Jag fick min egen islandshäst år 2003, Isafold frá Vestra-Geldingaholti ,som vi köpte utav Sigfus pappa. Jag hade samtidigt även kvar min ponny Royal Dancer, men som på sikt sedan såldes och jag gick över helt på islandshästar. Vi flyttade ifrån Skepptuna, som ligger strax utanför Arlanda, köpte en hästgård i Torshälla, vi tränade för fullt med våra ”isisar” mamma och jag. Under dessa år har vi skaffat oss enorm erfarenhet utav hästhållning, att träna och tävla islandshästar. Vi har haft en hel del olika hästar på vår gård, även en del avel i mindre skala.
Mamma har ridit i hela sitt ungdomsliv, sedan hon var 7 år. Men tog en paus när hon jobbade inom flyget, hon flög och for överallt i världen.
När Jonas & jag blivit lite större återupptog hon sitt intresse för hästar, denna gång valde hon islandshästen framför stor häst av olika anledningar.
Mamma har hela tiden varit väldigt mån om att jag inte skall påverkas av hennes val av häst, känna att jag ”måste” välja islandshäst bara för att det blir lättare osv. därav min hopp ponny tid!
Pappa är vår allt i allo på gården, han rider ibland, han vill gärna mer men tyvärr räcker inte tiden till, då vi även driver en köksbutik i Tuna Park. Där spenderar pappa mycket av sin tid, resten av hans tid går åt till att ordna olika saker på gården. Han är guld värd, Tack pappa!
Så har vi min storebror Jonas, även han red som liten, men tappade intresset ganska snart. Han kan faktiskt rida skapligt bra men han är lite rädd.
Lillebror William som nyligen fyllt 7 år, har nu bestämt sig för att han ska börja rida, lilla Furda blir nog en passande häst för honom tror jag.